Iphonen finns för det mesta vid min sida
Maken har börjat ta med Ipaden in i sovrummet
Ständigt nåbara
Alltid uppkopplade till omvärlden

Även om vi gör vårt bästa för att släppa jobben
Vara närvarande med barnen
Fryser jag till is när jag läser gårdagens artikel i Wendela
Där liknas bruket av digitala medier vid alkoholism

”Bara ett mess till, gubben…”

Forskning visar att barn tar illa vid sig
av föräldrarnas Facebook- och medieberoende

”Vänta, hjärtat, jag ska bara skriva ett mess…”
Ägnar du mycket tid åt sociala medier när du är med dina barn?
Då kanske det är dags att tänka om.
Forskning visar att barn tar illa vid sig av föräldrarnas ständiga uppkoppling.

Jag blir så inspirerad av att läsa om driftiga kvinnor.
Därför följer jag Mamtrenprenörsbloggen,
ett varmt tips från mig till dig!

Latten är snart uppdrucken,
den välbehövliga stunden strax över.
Unnar mig ännu några sekunders reflektion.

Logistikmorgonen fungerade,
alla tre är lämnade där de ska tillbringa dagen.
Och jag kom ihåg att ge dem beröm för att allt flöt så fint.

Det var en bra morgon idag,
inget tjat, ingen utspilld mjölk, inga konfilkter.
Tre glada barn och två nöjda föräldrar.

Kopplar om hjärnan,
ändrar riktning på fokus
Går från mamma in i karriärskvinnan

Hur klär jag mig på den viktiga lunchen,
och vad ska priortieras högst idag?
Maila, ringa, skynda, kom igen nu!

Önskar att jag kunde sitta här 
och njuta min avsvalnade latte resten av dagen …
 

Nej, det kan man ju inte.
Antingen har man ett barn eller så har man inget.
Och jag har egentligen inte fler än två,
en tjej och en kille.
Skatten och Diamanten.

Varannan vecka utökas vår familj med Storebror.
Han är inte alls halv utan alldeles hel,
min fina bonusson.
Men han är här bara på halvtid.
Så därav halvan.

Och den tredje finns också i allra högsta grad.
Det är faktiskt han som känns mest om jag ska vara ärlig.
Med sina mjuka sparkar gör Juvelen sig påmind så snart han är vaken.
Lillebror finns bara i magen.
Än så länge.

På pappret har jag med andra ord inte fler än två,
fast maken stoltserar med tre.
Jag har alltså vare sig tre barn eller några halva ungar,
men jag rationaliserar.
Svänger liksom ut i förtid.

- Innan vi går upp vill jag säga dig något på tyska mamma, började Skatten sin dag.
På tyska tänkte jag, hon kan väl inte tyska.
- Ja, låt mig höra vad du har för klokt att säga idag, svarade mamman och hoppades att det skulle gå fort.
Klockan hade sprungit snabba varv medan jag låg där och såg henne vakna.
- Ich liebe dich mamma. Och så ich liebe dichar jag pappa, Storebror och Diamanten. Och mig själv mamma, jag ich liebe dichar mig själv jätte mycket.
Vilken gåva hon har min kloka och förnuftiga tjej.
- Fortsätt ich lieba dicha dig själv så länge du kan min skatt, sa den stolta mamman och klev ur sängen.